Motionscoachen

Nu kommer en liten berättelse jag fick berättat för mig under en föreläsning för några år sedan på Örebro Universitet, då jag läste till hälsoutvecklare...

Tänk er in i situationen.

----------------
Du har köpt en NY bil, en riktigt kär ägodel. Man vågar knappt backa ut ur garaget för att riskera att den ska bli smutsig, repig eller få något onödigt stenskott. Man putsar och fixar och försöker hålla den ren och fin. Service är en självklarhet och körningen är lugn och fin. Skillnaden med den här bilen och hur det kanske ser ut i vårt (över)kommersiella samhälle är att det här är den enda bilen du kommer att äga. Det går alltså inte bara köra slut och köpa ny efter 3-4 år...

Hur behandlar du den här bilen tror du?

Jag tror att de allra, allra flesta skulle tänka sig en del för och värdera den här bilen tämligen högt. Jag tror att de flesta skulle ta det lugnt i körningen och behandlingen av den för att minska risken för onödiga risker och för att minska risken för skador och onödigt dyra servicebesök.

Jag tror även att service, oljebyte, tvätt, städ, däckköp mm skulle förekomma frekvent. För egentligen vet vi om att det är detta som gör att bilen håller sig hel, ren och framförallt säker för dig och dina passagerare. Det blir en planerad investering snarare än den stora onödiga kostnaden.

Det här är alltså den enda bilen vi kommer att få äga under vår livstid.

Skötsel, service och planerad lugn körning blir nyckelord för att den här bilen ska hålla sig fräsch, säker och fungerande under lång tid.

Jag tror inte att man kör bilen så hårt att den riskerar en motorskärning eller onödiga skador. Jag tror man värderar den här så högt och man verkligen klappar den på motorhuven efter en dag och säger "godnatt, nu ska du få svalna och vila några timmar".

Hur skulle du förhålla dig till behandlingen av en sådan bil?

-----------------------
Du kanske redan insett vart jag vill komma - Det är ju precis så VI är var och en av oss. Vi har fötts till den här världen med vetskapen om att det här är Jag - min kropp. Jag är ej utbytbar. 

Hur behandlar vi oss själva och våra kroppar i dagens samhälle?

Hur värderar du din service, skötsel och famförallt "svalna" och vila några timmar? 

Tyvärr har jag en uppfattning om att det är alldeles för mycket som prioriteras före dessa saker. "Egentid" ges ev när det finns lucka i almenackan och dessutom ska det orkas med. Risken för motorskärning är överhängande och fallen av utbrändhet och stressrelaterande problem är många. Våra kroppar är gjorda för rörelse, vilket i dagens samhälle inte är en given självklarhet.

Vi säger allmänt att utgifter för den här vården och servicen är alldeles för stora - framförallt tydligt vad gäller "uppoffring" av tid, men även va gäller kostnader för tandläkarbesök, besök på vårdcentral, gymkort, massage mm.

Är dessa utgifter verkligen stora kostnader - Är det inte investering för framtiden och för en tryggare körning för dig och dina medpassagerare.. Är det inte ofta så att du upplever en piggare, gladare och positivare känsla efter den här "uppoffringen".

Vad tycker du?
 
En investering för bättre hälsa, mer livsglädje för DIG och för indirekt för dina medpassagerare.

Hoppas det här väcker några tankar och funderingar

Ta hand om dig!

//Motionscoachen